Livet har sina för och nackdelar men är en spännande resa

Var ute och åkte längdskidor som jag brukar att försöka göra så ofta som möjligt när vädret tillåter.
Brukar framförallt att använda det som motion då det inte är lätt att finna något löpningsspår under vinter.
Har tidigare provat att gå på gym men det vara inte min grej, det var högljutt och lång kö mellan maskinerna.
Plus att jag framförallt mest bara vill ha motion och inte styrketräning.

När jag börjar brukar jag alltid att stretcha i vår vinterträdgård, som är ett uterum.
Det är gott om utrymme och har en spinningcykel där som jag brukar inleda med några minuter på.
Därefter så har jag en vanlig runda som brukar ta runt 90 minuter om jag håller ett jämnt tempo under hela passet.

Förra året så var jag riktigt duktig och åkte flera gånger per vecka och satte nytt personbästa gång på gång.
Det höjde entusiasmen för mig och gjorde att man ville öka tempo hela tiden. 

Hände en rätt så rolig grej när jag var som mest uppe i varv och hade en jättebra tid under ett pass.
Jag hade kommit nästan halva rundan och hade precis höjt musiken till högsta som var möjligt på min iPhone.
Dundrar fram i en nedförsbacke som är 30 grader brant och nästan helt av is. Gick säkert i upp mot 40 km/h.

Helt inne i min egna värld och kan äntligen vila armarna och blåsorna på händerna efter att jag slitit upp för backen.
Spelas en gammal Iron Maiden-låt från min spellista som jag säkert hört en miljon gånger.
Hur trött som helst på introt och måste bara byta låt, och har ju mina händer fria.
Man kan lätt byta låt genom headsetet med ett knapptryck. Sagt och gjort så har det börjat en ny låt som jag inte alls känner igen.

Kan verkligen inte komma på vad för låt som det är men känner ändå igen den. Blir alltså tvungen att ta reda på vilken det är.
Drar ner dragkedjan och tar fram min iPhone från fickan. -Aha, den gamla dängan, tänkte jag.

Tittar upp från min skärm och ser att backen är nästan slut och börjar vara framme mot en snäv kurva. 
Snabbt ner med telefonen igen och måste få på mig vanten som dinglar från staven. 

Plötsligt så är jag mitt i kurvan och man behöver ta ut svängen för att klara av den i den farten som jag var uppe i.
Har gjort det ett flertal gånger tidigare och har inte varit något problem. Men något som jag inte var bered med var en lastbil med tiotals ton timmer möter mig i mitten.
Min instinkt till att vilja leva kickar in och adrenalinet tog över ansvaret för kroppen, och väjer i sista sekunden från lastbilen som lägger sig på tutan.

Ett öronbedövande oväsen som gör att mina tankar blir ännu mer irrationella, och flyger över diket rätt in i ett gigantisk elstängsel.
Något kort ögonblick efteråt så vaknar jag upp i diket där min kropp ligger i någon konstig yogaställning, och en man står lutad över mig.
Tar en stund förrns jag ens kommer ihåg vad sjutton som hänt, och det hjälpte inte att mannen står och skriker på polska.
Han rabblar samma mening om och om igen, låter som han försöker att säga kurva men har svårt med uttalet.

Så fort efter att han märkte att jag gav i från mig livstecken så hoppade han in sin enorma lastbil.
Kändes som att halva min kropp var ur led och det tog en evighet att staka hem från händelsen.

Från och med det så har jag verkligen försökt att undvika åka för fort i backarna samt att ge fan i att kolla upp vad det är för musik det är som jag lyssnar på.


Just nu värderat 2.5 av 32 människor

  • Currently 2,5/5 Stars.
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
Kommentarer är stängt